– Från att sova hela nätter i spjälsängen har hon börjat sova med oss och vissa nätter mer oroligt. Vissa nätter sover hon dock hela nätter.. Men något är det ju. En fas? Mardrömmar? Det misstänker jag i alla fall. Hon kan vakna ibland och skrika, det går knappt att trösta henne. I natt fick jag däremot sova en hel natt. Vi somnade vid 22.00 och vaknade 08.00. Jätteskönt!
– Hon är mer aktiv bland andra barn. Min vän har tre söner i småbarnsålder och hon har visat tydligt att hon önskar springa efter och leka med dem. När de gungar tillsammans har de sitt sätt att kommunicera och skratta åt varandra. Det värmer verkligen ett mammahjärta!
– Det här med att krypa framåt har jag en känsla att hon kommer skippa. Hon ålar sig liksom bakåt och åt sidan. Ibland sitter hon upp och tar sig fram på rumpan med ena benet som hon tar kraft av, men inte mer än så. Däremot försöker hon klättra och ta sig upp på knäna och fötter.
– Hennes personlighet visar sig mer och mer. Hon visar även när hon kräver saker från oss, det blir sura miner när hon inte får som hon vill. Ibland när vi vaknar tidigare än vanligt brukar jag låtsas sova för att se om hon somnar om. Då väcker hon mig med slag i ansiktet, dra mig i håret och att peta mig i näsan. Då är det bara att gå upp! 
Snart är hon 11 månader, alltså är det inte långt kvar tills vi har haft denna underbara lilla människa i vårt liv i ett helt år. Till hennes 1 års dag har vi planerat att ha kalas och namngivningsceremoni i ett. I min familj är det tradition att döpa sina barn. Både Mesut och jag däremot har valt att inte blanda in religion med våra barns uppfostran. Jag kan inte tala för Mesuts anledning till det, men jag är inte troende på det sättet. För mig är det viktigt att Aylin och våra framtida ungar växer upp utan andras påverkan när det gäller religion. Det är något de får välja själva. Därav blir det en namngivningsceremoni istället för ett dop. Det kommer bli jättefint!