– Vi har varit vänner sedan 2006, alltså året jag fyllde 13 och han 15. Vi blev inte tillsammans förr än slutet av 2009, men vi visste direkt att det fanns en framtid tillsammans. Trots att vi bara var tonåringar fanns planer om att ha barn tillsammans i framtiden.
– Tack vare vår vänskap innan dess (och under en period vi hade gjort slut) funkar vi tillsammans trots att det kan vara kämpigt som par när man har barn. Vi förblir varandras bästa vänner och det gör nog saker lättare att hantera. Vi kan ha kul precis som innan vi blev tillsammans (vi skrattar tillsammans varje dag) och det är extremt viktigt för oss!
– Vi är helt olika när det gäller massor av saker. Exempelvis, Mesut behöver ca 10 larm för att ens vara i närheten av att vakna på morgonen. Jag vaknar minuten innan larmet går, av någon konstig anledning. Mesut gillar 60-90talets rockmusik vilket gör att vi alltid tjafsar om musiken i bilen när jag vill lyssna på ex. svensk hiphop.
– Det var jag som friade. Kan man säga.. Vi hade efter ca 2 års uppehåll blivit tillsammans igen och hunnit vara tillsammans officiellt i en månad när vi gick förbi en smyckesaffär. Jag såg att Mesut sneglade på förlovningsringar och då sa jag ”Vadå, vill du förlova dig?” och då svarade han bara rätt ut ”Ja.” Så det var det. Vi kramades och det kändes som vanligt, helt rätt. Däremot fick jag lyssna på ett kärleksladdat tal när vi satte på oss förlovningsringarna i Paris under en romantisk middag. Så lite romantik hade vi där i alla fall! Enligt Mesut hade han planerat ett frieri men som vanligt kommer jag i vägen när jag inte kan hålla tyst. 
– Trots att vi gör saker på vårt sätt oavsett vad människor omkring oss tycker, så var Mesut traditionell av sig innan vi förlovade oss officiellt. Han tog kontakt med min kära pappa och träffade honom för att be om lov för att gifta sig med mig. De träffades i Stinsen och fikade, Jag och min bästa vän stod och tjuvkikade lite längre bort och försökte höra va de sa. De såg så allvarliga ut att jag trodde att pappa var helt emot det. Det gick ju bra såklart, men vad de sa till varandra den dagen kommer jag nog aldrig få veta.
– Vi kan aldrig titta på en film tillsammans som någon av oss inte redan sett. Det går nästan aldrig att komma överens om vad vi ska se. Oftast går det 2 timmar åt att välja film. Det brukar låta såhär:
”Natalia, får jag välja film ikväll?”
”Ja, men en bra film.”
”Okej, Die hard?”
”Nej”
”Transporter filmerna?”
”Nej”
”Gladiatorn?”
”Nej, redan sett.”
”Vilken film vill du se då?”
”A Beautiful mind.”
”Okej. Vi ser den.”
Då kan jag tillägga att jag sett den kanske 10 gånger redan varav 2 gånger på en dag…. Jag ser nu att jag borde släppa på det lite grann.. hehe..
– Mesut sov ca 10 timmar av min 30 timmars långa förlossning innan de fick göra kejsarsnitt på mig. Jag var under tiden så sur på honom för att han kunde sova och inte jag. Jag hade liksom värkar och illamående på det (som jag haft under hela graviditeten) så jag kunde inte slappna av alls. Mitt mellan värkarna skickade jag ut min mamma till väntrummet för att ”skälla” ut honom för att jag var så arg. Gud vad man förändras när man har ont! Jag skulle liksom inte göra så annars och med tanke på vilka komplikationer jag åkte på efter kejsarsnittet var det ju bara bra att han hade fått vila så att han kunde ta hand om vår nyfödda dotter.
– När jag har mina tjejkompisar över brukar Mesut nästan alltid sätta sig med oss mitt i allt snack man kan tänkas ha med sina kompisar. Egentligen brukar det vara planerat att han ska ut någonstans och vi ska kunna snacka om killar, relationer och skvaller. Men istället sitter han där i soffan bland oss och ger mina tjejkompisar råd. Det är himla gulligt egentligen! Jag skulle däremot aldrig känna mig bekväm ifall det vore tvärtom, men det är ju bara jag.
– Vi får alltid höra att en chilenare och en turk är en annorlunda kombination. Men jag kan säga redan nu att det där är det sista vi tjafsar om. Vi har aldrig låtit kultur eller religion påverka hur vi behandlar varandra, dessutom har vi bestämt att inte blanda in det i Aylins uppfostran heller. Vi kommer att lära henne både spanska och turkiska men that’s it. Resten får hon lista ut själv. Om hon vill gifta sig med en tjej, kille, eller inte gifta sig alls.. Om hon vill engagera sig i kristendomen, islam, eller inte engagera sig i någon religion alls, det är helt upp till henne. Det viktiga för oss är att hon växer upp och gör något med sitt liv som hon blir lycklig av.
– Det är väldigt sällan vi går runt arga på varandra. Vi kan ha våra diskussioner och ibland även tjafs. Men det är ofta så att det hettar till i stunden och vi är arga men när vi kommit dit vi ska i diskussionen så släpper vi det lika snabbt som det kom upp. Och det är skönt. Jag skulle aldrig klara av ett förhållande där man kan gå runt i flera dagar utan att prata. Det värsta jag vet är att somna osams, och det händer nästan aldrig.