Jag tror nog de flesta som känner mig på riktigt vet att jag inte har varit bra på att städa eller ta hand om hemmet. Jag har fått kommentarer som ”Du skulle verkligen inte passa som hemmafru..” För det är något jag alltid gjort halvdant och endast på riktigt när det skulle komma någon på besök eller när jag inte längre kunde se golvet. Jag kunde leva i min egna smuts och ändå hitta allting var jag än la det. Nej, inte fräscht. Det kan ha varit en blandning mellan depressioner, tonårslathet och lite bekvämlighet eftersom mamma var snabbare än mig på att städa så hon gjorde det åt mig.
Men något ändrades när Aylin föddes. Ja, såklart finns det dagar då hon skrikit hela dagen, Kellie har sprungit runt och busat. De dagarna då jag inte hunnit borsta tänderna ens och jag inte klarar av att laga mat utan att bränna skiten eftersom att jag håller koll på allt samtidigt. De dagarna kan det se ut som en svinstia hemma. Men andra dagar? Då älskar jag att ha det städat, med doftljus, skinande rent golv med maten på bordet när Mesut kommer hem. Jag är van vid att det alltid var hemtrevligt och mysigt vi kom hem. Mamma såg alltid till att ha det så, och jag har tagit efter. Ni behöver inte oroa er, Mesut städar nog ännu bättre än mig när han gör det så det är väldigt jämställt hemma hos oss. Jag anser inte att en kvinna ska vara den som gör alla hemsysslor hemma, det är bådas ansvar. Men jag pratar snarare om att jag har börjat gilla det?! Jag har börjat gilla att ha ett rent hem och det är prio ett just för Aylins skull. Haha, det kanske låter jättekonstigt för alla perfektionister där ute som haft det städat hela sitt liv. Men för mig är det nytt och roligt att jag börjar likna min mamma på olika sätt mer och mer. Maten var alltid klar när jag kom hem från skolan, huset var städat och hon hade fortfarande ett leende på läpparna medan hon matade min lillebror som satt i barnstolen.
Jag kan ju ge er ett exempel på hur man förstår hur jag brukade vara förut. Såhär såg ett samtal ut när pappa ringde mig för några veckor sedan.
Pappa: Vad gör du?
Jag: Jag städar.
Pappa: Varför? Ska ni ha lägenhetsvisning?
Jag: Nej.
Pappa: Ska ni ha gäster?
Jag: Nej pappa. Jag städar bara.
Pappa: Jaha…. okej.
Som sagt, skitsnack att man inte ändras när man blir förälder. Men som sagt, för mig har det varit positivt att bli mamma. Jag tar mer ansvar inom allt. Nu uppskattar jag min mamma mer än någonsin. Tack för att det alltid var städat och mat på bordet när jag kom hem från skolan. Tack för att du gjorde vår bostad till ett hem. För tro mig, det är svårare sagt än gjort när man har småbarn hemma.
Mamma med mig och lillebror.