Jag blev så lättad och på något sätt glad när Fru Reinhold skrev om hur hon inte tycker om att vara mammaledig. Inlägget hittar ni här. För att jag kände igen mig i nästan varenda mening som hon skrev. Det handlar inte om att man inte älskar sina barn och uppskattar att vara med dom. Men jag är ju så mycket mer än bara en mamma, även fast min största roll i livet är just min del som mamma. Utan det handlar om att i mitt fall i alla fall att jag saknar mitt vuxna socialliv. Jag erkänner, även jag räknar ibland minuterna innan Mesut kommer hem bara för att jag ska ha någon att prata med. Någon som kan fråga om min dag och kunna lasta av mig så att jag kan göra mina saker i lugn och ro.
Det känns nästan hemskt att säga och skriva såna saker. Jag uppskattar varenda minut med min dotter, men när hon sover då? Lets face it, jag kan inte sova om dagarna. Jag vaknar med huvudvärk och innan jag ens lyckas somna så stressar jag över att Aylin ska vakna precis när jag somnat. Vilket hon alltid gör av någon anledning. Så när hon sover, och jag har städat, tränat, gjort det jag behöver göra. Ja, oftast så ligger jag bara där och rullar tummarna. Utan någon att prata med. Och det, det är långtråkigt. Man som människa behöver socialisera sig. När man träffar andra mammor så är det alltid samma prat. Bebis och blöjor. Och ibland saknar jag konversationer där man pratar om annat än just barnlivet. Ibland kommer Mesut hem från jobbet och berättar om allting han pratat om och gjort med sina kollegor och jag blir smått avundsjuk/svartsjuk. Varför pratar han inte med mig om såna ämnen? Varför pratar inte vi om annat än barn och framtidsplaner? Det är ju förstås lite dumt för jag kan ju faktiskt ta upp dessa ämnen själv med honom om jag vill det. Men ibland finns det även tider då jag inte vill prata med honom om vissa saker. Utan jag behöver mitt tjejsnack, jag behöver ta ett glas vin med mina vänner och prata om annat.
När jag pratar med andra mammor så är det alltid samma sak. Det är så självklart att mannen ska få ha sin egentid med sina ”grabbar” och få ta en öl efter jobbet. Det är självklart att mamman ska vara hemma. Det finns liksom inget annat? Det finns även tillfällen då Mesut planerat något och jag tänker ”Jag då? Varför frågar han inte mig om jag har planer? Varför är det så självklart att jag ska stanna hemma?” Men det handlar egentligen om att vi kvinnor ska ta plats och att män ska ha förståelse för att det inte är en självklarhet att följa samhällets normer. Det ska vara lika självklart att mammor behöver egentid och ska kunna planera tillfällen där de kan slappna av med sina vänner. Precis som det ska vara självklart utan att döma när pappor hellre vill vara hemma än att hänga ute på krogen. Det ska vara självklart att vara både förälder och sig själv. Och det är något vi ofta glömmer och måste vara bättre på. Både män och kvinnor, att vara ärliga mot sig själva. Våga ta plats.
Min mening i livet, såklart. Det finns ingen annan jag älskar mer. Men ibland behöver man också vara sig själv och ha sig för sig själv en stund. 