När jag satt och gav Aylin mat märkte jag att tanden syns mer än tydligt nu! Den har äntligen brutit sig ut så förhoppningsvis får hon en paus innan nästa också vill titta ut. Det går så himla snabbt allt och dessa ”småsaker” gör att jag verkligen älskar att vara mammaledig. Alla de små stegen i utvecklingen och alla nya ljud hon gör. Allt sånt gör att det är värt det.
I början, måste jag erkänna, tyckte jag det var jättetråkigt. Jag älskar att vara med min dotter. Det är inte det. Jag är bara van att ha många bollar i luften och alltid vara ute. Inte en enda dag hemma. I slutändan blir det ganska jobbigt för jag hade så fruktansvärt svårt att slappna av. Men nu sover vi tillsammans ibland och ibland använder jag hennes sovtimmar för att laga mat eller passa på att skriva lite. Vi går ut promenader med Kellie, träffar vänner och spenderar mycket tid framför serier. Det är inte ofta man får den chansen. Ibland får man den inte alls, ibland flera gånger. Oavsett så väljer jag att ta vara på denna tid med min dotter.
Man vet aldrig. Nästa barn kommer jag säkert att ha jobbat en del innan och då kommer det vara möjligt att Mesut är hemma hälften av tiden. Därför är det bara nu jag får chansen att vara hemma ett helt år tills hon börjar förskolan. Som förresten Mesut ska ta, inskolningen alltså. Vi har lagt upp det så eftersom jag varit hemma mest så vill han ha den upplevelsen med henne och det ska han såklart. 
Vi ställde henne i kö förra veckan eftersom den börjar redan när hon är 6 månader. Hoppas hoppas hon hamnar på första valet! Det klickade så direkt med personalen.
Ni som varit föräldralediga, vad tyckte ni mest om med det?