Alltså, att ha en skrikande bebis och ångest samtidigt är inte världens bästa kombo. Igår slutade med att jag la Aylin i spjälsängen efter 3 timmars skrikande (gjorde allt för att trösta henne utan framgång) och började storböla. Jag kände mig så otillräcklig och trött, utmattad, utbränd. Allting samtidigt. Så jag sa till Mesut vid 01.30 att nu får du ta över för jag klarar inte det längre. Och så fort jag gick ut rummet slutade Aylin att gråta. När jag kom tillbaka 10 minuter senare hade hon somnat, i sin spjälsäng. Jättekonstigt. En del av mig vill tro att hon var utmattad och somnade och den andra får mig att må dåligt för det kanske var jag som stressade upp henne med mitt mående.
I alla fall, idag ska jag till läkaren och prata medicin. Inte kul alls, jag brukar inte vilja gå på mina läkarbesök eftersom det plötsligt blir jobbigt att prata om saker. Men jag förberedde mig idag genom att gå upp tidigare för att hinna duscha, tvätta håret och sminka mig i lugn och ro. Nu sitter jag och dricker kaffe och väntar på att plutten ska vakna.
Efter läkarbesöket blir det eventuellt en fika/lunch med en vän. Det kan behövas. Hur ser er dag ut? Hoppas ni haft en bättre natt än mig.
Kram!