Jag har fått kommentarer både privat och genom bloggen efter att jag la ut att jag har ångest. Och helt ärligt, det ger mig motivationen att fortsätta blogga. Det är liksom för er jag skriver. Jag vet ju att det är många som mår dåligt och känner igen sig i det jag skriver.
Igår mådde jag nog sämst av alla dessa dagar. Jag fick trycka i mig ångestdämpande och gick runt med en smärta i hela kroppen som tillslut förlamade mina ben. Det är ungefär så det känns för mig när jag har väldigt hög ångest. Det är jättejobbig mest för att jag vill vara den bästa mamman jag kan för mitt barn. Men jag känner mig så tråkig. Samtidigt är det bra för mig när hon är vaken för då är jag gladare och tänker på att göra så att hon har kul. När hon sover ligger jag oftast och vrider mig av smärtan i soffan. Så nu vet ni det, så kan min vardag se ut med min ångest.
Nu står jag och lagar mat samtidigt som Aylin kollar på babblarna. Hon fick sitt 8 månaders vaccin idag och det gick hur bra som helst. Jag hade smörjt in henne med emla två timmar innan så hon kände ingenting alls. Hon satt och skratta åt sjuksköterskorna och hade det jättetrevligt. Jag fick tipset att lägga henne mer på golvet med leksaker runt omkring och slopa gåstolen helt några veckor så att hon får motivation att börja krypa. Det blir så lätt att gåstolen gör att hon inte känner behovet av att krypa eftersom hon tar sig fram dit hon vill med den.
Nu ska jag fortsätta laga mat. Om en stund kommer min vän Caroline och gör oss sällskap.
Tack för ert stöd. Det betyder mycket!
Kram